Mickis

Ja bilden får väl stå för det mesta...men hur är det nu då?? Vad innebär greppet normal och vem bestämmer vad som är normalt? Jag vet att det är en standardfråga och att folk oftast ställer det som en motfråga när man säger att man inte är normal. Jag håller fullständigt med om det till punkt och pricka och vem f*n vill vara normal? Hur kul vore det om alla var likadana, vi är alla unika på vårat egna sätt och det är väl meningen att människan ska vara det!! Jag tycker tröjan är rolig och att den passar mig och jag skämtar ofta själv om det. Men ibland så finns det lite allvar och känslor bakom det, ibland undrar jag varför inte jag kan fungera som många andra??

Jag vet att det inte är någon ide att tycka att det är orättvist eller gå och vara förbannad och fundersam men ibland undrar jag VARFÖR och VART kommer det ifrån, är det något man förtjänar eller kommer det bara?? Vem bestämmer?? Men jag måste juh ändå få känna, tycka, tänka för det är det jag gör och ingen kan väl bestämma om det är rätt eller fel??

Men det svåraste är ändå att fösöka förklara för alla runt omkring. Alla som jag verkligen önskar kunde förstå!! Jag skulle ge min högra hand för att bjuda in mina nära och kära i min hjärna över en dag/natt. Jag skulle vilja göra det dels för att jag förstår att det måste vara skitjobbigt för dom också i vissa situationer och dels för min egen skull, för hur mycket jag än försöker att inte nervärdera mig själv så kan jag inte sticka under stolen med att det känns både dumt och nästan genant ibland att inte kunna förklara vissa saker! Jag skulle kunna skriva hur många sidor som helst men ingen skulle nog bli klokare för det. Vardagen är jobbig, alla tankar, alla handlingar, att hela tiden säga till sig själv "tänk nu efter så inget blir fel" "säg inget dumt" "gör inget dumt" "vad tycker alla andra" "förstör inte något" "gör inte så att andra får skämmas för dig" "undra om folk tycker att jag är jobbig" "förstår folk verkligen att jag försöker" "kommer jag att förlora folk" "hur ska jag bete mig nu bland en massa nya människor" "shit va läskigt". En massa oro, rädsla som utlöser en massa ångest som f*n inte borde vara där!!  Bla bla bla.....tankar, tankar, tankar....hjärnan känns jämt och ständigt som om stubinen snart brinner upp och exploderar. Och vad händer då?? Jag tappar kontrollen vilket jag absolut inte vill göra!!

Men det ska gå, jag kan juh inte vara obotlig...bara jag får den rätta hjälpen och verktyg så att jag kan få lägga energi på rätt saker!! Ser fram emot den dagen, det lär väl ta sin tid men jag har bestämt att den ska komma snart=).....överträffade mig själv igår vilket känns som ett riktigt bra steg i rätt riktning. Jag hoppas dagen kommer då jag kan va stolt över mina bra sidor och kvaliteer som jag vet finns där inne. Att inse att dom bra sidorna faktiskt överträffar dom dåliga. Och verkligen kan ta åt mig på rätt sätt när jag får beröm för något. Lära mig att alla inte behöver vara farliga eller elaka.

Vet som sagt vad inte om man blir så mycket klokare av att läsa det här men det var iaf skönt att bara få skriva av sig lite;).....en sak till!! Utan mina nära och kära så vore jag ingenting!! LOVE YOU ALL <3 <3 <3